Arkiv för april, 2007

Trolltider

Vi visste inte om vi skulle publicera det här. Detta är trots allt förmodligen världens uslaste film någonsin och är det verkligen rätt och riktigt att ge den utrymme i bloggosfären? Det finns ju viktigare saker som vi borde behandla här på Guiden; global warming, Riksbankens styrränta, Irakkriget, den där Ahlgrens bilar-glassen etc. Men, nu har vi bestämt oss. Det blir en 5 minuter lång snutt i form av en musikvideo/trailer, vill ni ha mer får ni göra en egen utforskning på Youtube.
1990 fick regissören Claudio Fragasso på något märkligt vis ihop en budget stor nog att hyra in USAs sämsta amatörskådespelare och ge världen ”Troll 2”. Cineaster världen över är relativt eniga om att detta kan vara det absolut dåligaste som någonsin projicerats på en bioduk. Det är bara att hålla med killen som dyker upp flertalet gånger i detta lilla smakprov när han utbrister: ”ooooohhhhhhhmmyyyyyyyyggooooooooooooooooooooooooooooooooddd”

Annonser

Dråpligt, eller ”magiskt men tragiskt”: Del. 1

Så fortsätter vi att balansera farligt nära buskisgränsen, fast med stadig blick i det ärligt skojiga. Dråpligt är ett bra namn för sånt som kanske är lite ”förargligt” men jävligt kul att titta på. Alla kommer väl ihåg OS i Aten, och den galna demonstranten (nåt politiskt om Israel osv) som bestämde sig för att krydda maratonfinalen med lite knuffande… Stensköna grejer, eller som Håkan skulle gnälla fram: ”magiskt men tragiskt”.

Jag gillar kanske framför allt de japanska kommentatorerna som helt klart har skrattet i halsgropen men lyckas dölja det, hehe.

Pentagon!

Skribent 2 kan bara instämma i hyllningarna av ”Pentagon”. Det här är ju briljanta prylar, och det sjukaste av allt är det inte går att hitta annat än som en skräpig VHS-version, med en timmes ihoprafsade sketcher. (Kom igen tv4, kan ni släppa ”Hej Baberiba” (brrrrr….) i åtta olika DVD-boxar, så borde ni väl… ja precis.) I vilket fall som helst så kommer här ett annan stenskönt klipp från programmet som kanske är den bästa humorn dumburken har producerat sedan ZTV’s ”Tommy på Duken” i hård konkurrens med Djanaieff’s alternativa julafton, nån gång i mitten av -90. Spana in Lindström som stekare, haha, ”ta henne inte på fittan än” oh my oh my.

Jag minns mitt 90-tal del 1: Christer Glenning mot bögnoja

Yes, dags för lite nostalgi. Från det überklassiska humorprogrammet ”Pentagon” ger vi er sketchen ”Christer Glenning mot bögnoja”. 90-talsreferenser galore (”Jag stänger inte av radion längre bara för att det är Jumper”! Bögnoja! Christer Glenning!) och en Fredrik Lindström innan han blev folkhemshumorist. 90-talet när det var som mest ironiskt och vackrast helt enkelt.

Kyrkorgelpsykedelia!

frogs.jpg

Så var det då äntligen dags för lite go´ gammal psych-pop här på Guiden igen. Vi ger er the Music Emporium och deras underbara kyrkorgelpsykedelia. Först ut, fyrverkeripjäsen ”Prelude”. Infödingstrummor, den mest frenetiska kyrkorgeln i stan och högtravande rader som ”Close your eyes the sun´s too bright, man can´t stand such perfect light” skapar en skönt mörk och stenhårt groovy ljudbild. Dj Shadow skulle nog kunna biffa upp den här lilla låten till ett riktigt dansgolvsmonster om han hade lust. ”Nam Myo Renge Kyo” (låter väldigt mycket som namnet på en nudeltillverkare, eh?) är mer av samma superba vara. Tjocka orgelriff, maniska trummor som galopperar fram likt tjurarna i Pamplona och så den där mystiska ramsan. Weltklasse. Så fram med rökelsen och stroboskopet, det är dags för ett första klassens orgelrejv.

"Prelude"

”Nam Myo Renge Kyo”

Bond i boots och hårfläta

Ta en riktigt lång titt på den här bilden och bara njut.

seanconnery_zardoz.jpg

Ja, vad ska man säga? Bara Sean Connery kan komma undan med denna fullständigt vansinniga look; mexikansk bandit korsad med transvestitindian. Och vi på Guiden kan bara knäböja för denna modeikon och hans maffiga hårfläta. Och gissa om vi är sugna på att se filmen i vilken Connery går runt i dom där bootsen och den röda blöjan och flashar sina håriga ben till höger och vänster. Zardoz släpptes 1974 och allt tyder på att den är precis så schizo, flummig och mystisk som trailern utlovar:

Så nu vet ni vilket mode som gäller framöver: Zardoz-flätan, Zardoz-blöjan eller helt enkelt Zardoz-masken för den som fullständigt slutat bry sig om sitt utseende.

Mmm…Morricone

cannibali.jpg

Hey kids! Idag blir det skönt funkig rock om kannibaler med mästarnas mästare, the big kahuna himself, Ennio Morricone. Hämtat från soundtracket till I Cannibali (The Cannibals), är det här en vilt groovy låt med en Frank Sinatra-soundalike på sång och maniska utrop från Morricones band: ”Yoooooouuuu….cannibal!”. Magnifikt freaky pop. Filmen den är hämtad ifrån verkar däremot vara redigt bisarr och utflippad:

THE CANNIBALS is a modern reworking of the drama of Antigone, in the format of a radical political allegory. Set in the city of Milan, where a fascist government leaves the bodies of captured rebels on the streets, it is about Antigone, who wants to bury her dead brother. The character of Tiresias, a zombie-like Pierre Clementi who is about as expressive as the corpses we see lying around during the whole film, speaks an extra-galactic language and likes to eat fish. Antigone and Tiresias spend much time taking away some of the bodies, placing them in caves, and giving them bread and fishes.

Britt Ekland och nån messiassnubbe som snackar rymd-samiska och försöker mata lik med bröd och fisk…känns spontant som man kan undvika den rullen med rätt gott samvete. Morricones musik ska ni däremot inte missa, den är 24 karat.

"Ennio Morricone ft. Don Powell - The Cannibals"